In this paper two translators of Natsume Soseki's "Botchan" by Matt Treyvaud (2009) and Joel R. Cohn (2005) are compared with each other and with the original. Yoko Hasegawa's "The Routledge Course in Japanese Translation" (2012), Peter Newmark's "A Textbook of Translation" (1988) and "Approaches to Translation (1981) are used as the methodological foundation. Kyoko Omori's paper "Problems in English translations of Japanese literature: A study of Natsume Omori's "Botchan" and "Kokoro" (1996)" was used when choosing which old-fashioned language that lies the closest to that of the original, but fails to convey much of the humour; while Treyvaud's translation conveys the humorous tones of the original but has made frequent mistakes not agreed upon as the correct way of translating into English..

Denna fallstudie beskriver hur kunskap tar sig i uttryck och sprids mellan medarbetare på Nordeas telefonbank för privatkunder i Uppsala. För att analysera hur kunskap sprids har Nonakas SEKI modell för kunskapsöverföring använts som beskriver hur kunskap kan spridas genom fyra olika kanaler: socialisering, externalisering, internalisering och kombinering. Resultatet bygger på en kvantitativ enkätundersökning där 32 medarbetare deltog samt en kvalitativ intervju med Nordea Uppsalas personalchef och utbildningssamordnare. Innan undersökningen genomfördes formulerades tre hypoteser i avsikt att utreda 1) Om majoriteten av kunskapen som sprids mellan respondenterna i urvalet är implicit 2) Om det finns en skillnad mellan hur män och kvinnor tar till sig och sprider kunskap och 3) Om medarbetare med längre erfarenhet besitter mer implicit kunskap. Resultatet visar att majoriteten av den kunskap som sprids är explicit, att det finns en skillnad mellan hur män och kvinnor tar till sig och sprider kunskap och att medarbetare med längre erfarenhet besitter mer implicit kunskap.